|
|
 | | From: | Nils-Erik Forsberg | | Subject: | Missaktning | | Date: | Sun, 23 Jan 2005 11:32:15 GMT |
|
|
 | Missaktning yttrar sig som tvist om vem part i målet som har rätt resp
fel betr missaktning av part.
Man förtalar således varandra - pratar motsägelsefullt, dvs
godtyckligt och hätskt trots att man vill uttala sig riktigt.
Missaktning är således effekten av parters missförstånd betr vad som
är rätt resp fel.
Vad oomtvistligt gäller att tänka på för att parter i godo ska kunna
rätta till felaktighet i tidigaste skede, således i god tid innan resp
parts mentala inställning och attityd pga av fortsatt felaktigt
tänkande blir missaktande?
Missaktar den som yttrar det oomtvitliga, med följduttalanden därav,
någon enskild eller folkgrupp?
Är det inte missaktande när vuxna struntar prata med barnen om den
saken det går att agera efter utan att barn och vuxna missaktar
varandra?
Är det missaktande att säga detta eftersom det råder folkomfattande
oklarhet och tvistande om vem som har rätt resp fel betr Gud?
Är det fel och kränkande bara för att många känner sig besvärade när
det oomtvistligt sägs annat än man förut omtvistligt tänkt sig och
mentalt ställt in sig på?
Är det inte tvärt om aktningsvärt att prata om vad som gäller alla,
den saken alla kan tänka begripligt på, för att slippa missakta
varandra?.
Inte kan heller ett uttalande om den oomtvistliga saken vara hetsande
av folkgrupp eftersom folkgrupper tvistar och att det således är
omöjligt att en grupp kan tvista utan en annan grupp. Ingen tvistande
part är undantagen ifrågasättning.
Självklart kan ingen part sluta tvista själv lika lite som att börja
tvista själv.
Risken är att någon som offentligt säger sådant får alla tvistande på
sig med det missaktande argumentet att man inte får yttra sig vara för
den saken som man enligt folktradition vant sig strunta i och därför
av tradition och praxis (vana) reagerar på som ett hinder för att
yttra sig godtyckligt, dvs vettlöst.
Vanans makt kan bli så stor och folkutbredd att allt förnuft är som
bortblåst.
Är det missaktning, kränkning, förtal, hets och hindrande av
yttrandefriheten för någon enskild eller folkgrupp att offentligt säga
att den saken som är avgörande för yttrandefrihet och folkhälsa idag
inte framförs saklig och sansat via offentliga massmedia och inte
praktiseras vid samhällsutvecklingen?
Ingen har varken teologiskt eller ateistiskt tolkningsföreträde
beträffande innebörden i ordet Gud.
Hävdande av tolkningsföreträde är missaktande.
Nils F
|
|
|
