 | | From: | Nils-Erik Forsberg | | Subject: | Katastrofförebyggande arbete. | | Date: | Thu, 20 Jan 2005 09:28:56 GMT |
|
|
 | Vid katastrofförebyggande arbete har man att kritiskt granska
pluralismens katastrofala följder.
Pluralismen antogs vara alternativet till det tröga nästan statiska
inrutade sättet att leva där alla nya idéer som inte passar i rutan
blir tabu. Det var ett sätt att bryta lunken och tristessen. Ett sätt
att att ta sig ur underutvecklad teknologi. Man vill ju inte leva som
i ett ekorrhjul. Man vill leva inkl tänka och prata fritt. Var och en
ska få göra som den vill och hela tiden tänja ut gränserna.
Så länge det var gott om naturresurser att beskatta tycktes den teorin
hålla om än på ett hårdhänt sätt, men allteftersom resurserna
exploaterats i allt större grad så syns tydligare och tydligare
ohållbarheten med den uppfattningen också. Överutveckling är lika
hämmande som underutveckling. Pluralismen visar sig bara vara en annan
variant av vanföreställning betr verkligheten.
Pluralismen är en uppfattning som medför protektionistisk,
isolationistisk mentalitet och attityd och därmed samarbetssvårigheter
och inskränkt och vanemässig (statistisk säkerställd) riskbedömning.
Var och en sköter sitt och lägger sig inte i vad andra gör. Det
tillväxtekonomiska systemet är en pluralistisk konstruktion enl
uppfattningen att man får det bättre och bättre genom att utvidga sina
intresseområden om än på andra områdens bekostnad. Allt anses
relativt, allt tycks flytande vilket dock motsäger det faktum att det
går att bygga dynamiskt stabila system.
Pluralistiskt eller mångfaldsbaserad verklighetsuppfattning innebär
tillit till det ena eller det andra bland det myckna man ser. Man
hänför upplevelse och behov till det tillsynes osammanhängande, det
som uppkommer och upphör.
Ordbildning och språkbruk utvecklas därefter och traderas från
generation till generation. Man pratar med varandra men blir aldrig
riktigt säker på vad respektive samtalspart egentligen associerar till
eftersom det alltid ser olika ut för samtalsparterna. Språket tycks
otillräckligt för att förståligt uttrycka det man erfar. Ideliga
missförstånd uppkommer vilket märks direkt och förr eller senare leder
till katastrofer vilket dock skylls på 'naturen'.
Den som tänker så identifierar sig med det särskilda och annorlunda
vilket är olika och föränderligt för var och en. Därav
ensamhetsupplevelse vilket man försöker överbrygga genom sk
gemensamhetsskapande verksamheter.
Detta gäller både religiös församlingsverksamhet, vilken utvecklas
till teokrati, såväl som sekulär intresseverksamhet vilket utvecklas
till teknokrati. Det innebär utveckling av praxis och formulering av
regelverk vilka aldrig kan bli allmängiltiga och därför har att
utformas och övervakas av betrodda sakkunniga som har
tolkningsföreträde hur reglerna ska formuleras och efterlevas. Det
tvistas och kompromissas men det känns aldrig riktigt bra och säkert.
Vem ska man lita på?
Den personliga som samhälleliga utvecklingen urartar på så sätt med
katastrofala följder som besvärar alla under långa tider.
Risktagningen blir absurd i strävan efter att göra tillvaron
meningsfull.
Den pluralistiska uppfattningen är dock inte entydigt hänförbar till
det särskilda eftersom var och en dagligen och oundvikligen utför
samarbete av olika slag gemensamt med andra. Var och en agerar olika
men inte för sig själv och inte motstridigt andra.
Var och en har således oreflekterat en vag aning om att det finns
något bra sätt att tänka på för att leva bra, dvs samverka och få bra
fungerande resultat utan att känna sig övervakad och oförstådd.
Det är ett faktum att samarbete, gemensamhet och olikheter inte
motsäger vartannat.
Tänker man inte på och pratar om detta enkla självklara så fortsätter
man av gammal vana att leva inkl tänka och prata med den
pluralistisk-oligopoliska osäkerhetsuppfattningen vilken kan bli så
hårt mentalt rotad hos människan att det inte går att bryta med
vanetänkandet - katastroftänkandet. Egot dominerar vid riskbedömning.
Försök att komma tillrätta med osäkerheten genom enbart vetenskapligt
förutfattnigsfritt tänkande om olika fenomen räcker inte eftersom det
är omöjligt att täcka vart och ett av den oräkneliga mångfalden olika
mikro- och makrofenomen. Sammanhanget går inte att finna på det
sättet. Man ser ju mångfalden distanserade företeelser som inte far
omkring sammanhangslöst men man kan inte se sammanhanget de ingår i.
Det hindrar inte från att tänka på och prata om sammanhanget.
De flesta vuxna inser idag att det inte håller att fortsätta som
vanligt men ändå fortsätter man än så länge bygga vidare som vanligt i
brist på offentlig klarhet över gemensamheten men med succesivt ökande
mental press. Det blir olidligt spännande.
Ska gemensamhetsfrågan sansat och klart tas upp i det offentliga
samtalet eller ska det förhalas så att nästa katastrof utvecklas?
Vem människa är inte medveten om att den oavbrutet lever oinskränkt
och odelat tillsammans med omgivningen på heltid - att man lever som
en del i gemensamheten vilket uttrycks på många olika sätt. Således
att upplevelse och behov är att hänföra till gemensamheten och inte
till dess mångfaldiga olika och distanserade uttrycksformer.
Man kan strunta i den självlarheten fastän det är svårt.
Detta självklara är inte ett dugg svårt att fatta även om den
pluralistiska mentaliteten - uppfattningen att man måste värna det man
tycker om - således den kämpiga inställningen man skaffat sig, stretar
emot.
Varför kämpa mot omgivningen, vilken man inte kan leva utan, som även
innefattar andra människor?
Nils F
|
|
| | From: | Bruno Hagelsten | | Subject: | Re: Katastrofförebyggande arbete. | | Date: | Thu, 20 Jan 2005 16:15:40 +0100 |
|
|
| >Nils-Erik Forsberg:
>
>Vid katastrofförebyggande arbete har man att kritiskt granska
>pluralismens katastrofala följder.
>
>Pluralismen visar sig bara vara en annan
>variant av vanföreställning betr verkligheten.
>
Nils-Eriks påstående om pluralismens katastrofala följder är en
kvalificerat överdrift. På vilket sätt skulle en monistisk uppfattning
kunna förebygga katastrofer?
pluralism -- (the doctrine that reality consists of several basic
substances or elements)
monism -- (the doctrine that reality consists of a single basic
substance or element)
Bruno
|
|
| | From: | Nils-Erik Forsberg | | Subject: | Re: Katastrofförebyggande arbete. | | Date: | Sun, 23 Jan 2005 11:48:02 GMT |
|
|
| On Thu, 20 Jan 2005 16:15:40 +0100, Bruno Hagelsten
wrote:
>>Nils-Erik Forsberg:
>>
>>Vid katastrofförebyggande arbete har man att kritiskt granska
>>pluralismens katastrofala följder.
>>
>>Pluralismen visar sig bara vara en annan
>>variant av vanföreställning betr verkligheten.
>>
>Nils-Eriks påstående om pluralismens katastrofala följder är en
>kvalificerat överdrift. På vilket sätt skulle en monistisk uppfattning
>kunna förebygga katastrofer?
>
>pluralism -- (the doctrine that reality consists of several basic
>substances or elements)
>
>monism -- (the doctrine that reality consists of a single basic
>substance or element)
>
>Bruno
Att rätta sig efter doktriner är uppenbarligen katastrofskapande.
Nils F
|
|
| | From: | Bruno Hagelsten | | Subject: | Re: Katastrofförebyggande arbete. | | Date: | Sun, 23 Jan 2005 16:55:57 +0100 |
|
|
| >>>Nils-Erik Forsberg:
>>>Vid katastrofförebyggande arbete har man att kritiskt granska
>>>pluralismens katastrofala följder.
>>Bruno Hagelsten
>>
>>pluralism -- (the doctrine that reality consists of several basic
>>substances or elements)
>>
>>monism -- (the doctrine that reality consists of a single basic
>>substance or element)
>>
>Nils-Erik Forsberg:
>Att rätta sig efter doktriner är uppenbarligen katastrofskapande.
>
Är det liktydigt med alla doktriner överhuvudtaget? Någon uppfattning
om hur tillvaron är beskaffad måste du väl ha?
Bruno
|
|
