|
|
 | | From: | Micke | | Subject: | Det postmoderna tänkandet. | | Date: | Wed, 12 Jan 2005 16:21:19 GMT |
|
|
 | Det postmoderna tänkandets viktigaste upptäckt, enligt Ken Wilber.
Upplysningens paradigm, det moderna tänkandet,
representationsparadigmet:
Föreställningen om att man har dels jaget eller subjektet och dels den
empiriska, sensoriska världen. All giltig kunskap består i att man
skapar "kartor" av den empiriska världen som helt enkelt är den enda,
på förhand givna världen. Kartan kan vara en verklig karta, en teori,
en hypotes, en föreställning, en tabell eller ett begrepp, något slags
representation - kort sagt någon slags karta över den objektiva
världen. Om denna karta motsvarar den empiriska världen, då har vi
"sanning".
Det postmoderna tänkandet:
Det är inget fel med upplysningens paradigm, det är bara snävt och
mycket begränsat. Problemen är svårfångade och det tog flera hundra år
att förstå problemet.
Det enklaste sättet att formulera kartproblemet är att "kartritaren
inte är med i bilden". Man fullständigt bortsåg från att kartritaren
själv skulle kunna tillföra något till bilden.
Det här jaget (kartritaren) var nu inte något som bara ramlade ner
från himlen. Det har sina egenskaper, sina egna strukturer, sin egen
utveckling, sin egen historia - och allt detta påverkar och styr allt
som det kommer att se, som det _kan_ se. Det här jaget står upp till
halsen i sammanhang och bakgrunder som bestämmer vad det
överhuvudtaget kan se!
Den stora postmoderna upptäckten var att varken jaget eller världen är
på förhand givna, utan snarare att de existerar i sammanhang och
bakgrunder som har en historia, en utveckling.
Kartritaren är inte någon liten okroppslig, historielös, självinrymd
monad, aseptisk och isolerad, oberörd av den världsom den avbildar.
Jaget har inte någon oföränderlig essens, utan snarast en historia,
och kartritaren kommer att framställa _helt olika kartor_ vid olika
stadier i sin historia, sin tillväxt och utveckling.
I den här utvecklingsprocessen kommer subjektet att skapa helt olika
bilder av världen, bilder som faktiskt inte baseras på vad som "finns
där" i någon på förhand given värld, utan som i mycket baseras på vad
_subjektet själv för med sig till bilden_.
Det moderna tänkandet har resulterat i ett "plattland", där
verkligheten mäts och tolkas endast på ytan, djupet saknas.
Det postmoderna tänkandet skulle leda till integralt tänkande, där det
är lika viktigt att mäta ytan som att tolka insidan.
Micke
|
|
| | From: | Morgan Ohlson | | Subject: | Re: Det postmoderna tänkandet. | | Date: | Fri, 14 Jan 2005 12:04:04 GMT |
|
|
| On Wed, 12 Jan 2005 16:21:19 GMT, Micke wrote:
> Det postmoderna tänkandets viktigaste upptäckt, enligt Ken Wilber.
>
> Upplysningens paradigm, det moderna tänkandet,
> representationsparadigmet:
>
> Föreställningen om att man har dels jaget eller subjektet och dels den
> empiriska, sensoriska världen. All giltig kunskap består i att man
> skapar "kartor" av den empiriska världen som helt enkelt är den enda,
> på förhand givna världen. Kartan kan vara en verklig karta, en teori,
> en hypotes, en föreställning, en tabell eller ett begrepp, något slags
> representation - kort sagt någon slags karta över den objektiva
> världen. Om denna karta motsvarar den empiriska världen, då har vi
> "sanning".
>
>
> Det postmoderna tänkandet:
>
> Det är inget fel med upplysningens paradigm, det är bara snävt och
> mycket begränsat. Problemen är svårfångade och det tog flera hundra år
> att förstå problemet.
>
> Det enklaste sättet att formulera kartproblemet är att "kartritaren
> inte är med i bilden". Man fullständigt bortsåg från att kartritaren
> själv skulle kunna tillföra något till bilden.
>
> Det här jaget (kartritaren) var nu inte något som bara ramlade ner
> från himlen. Det har sina egenskaper, sina egna strukturer, sin egen
> utveckling, sin egen historia - och allt detta påverkar och styr allt
> som det kommer att se, som det _kan_ se. Det här jaget står upp till
> halsen i sammanhang och bakgrunder som bestämmer vad det
> överhuvudtaget kan se!
>
> Den stora postmoderna upptäckten var att varken jaget eller världen är
> på förhand givna, utan snarare att de existerar i sammanhang och
> bakgrunder som har en historia, en utveckling.
>
> Kartritaren är inte någon liten okroppslig, historielös, självinrymd
> monad, aseptisk och isolerad, oberörd av den världsom den avbildar.
> Jaget har inte någon oföränderlig essens, utan snarast en historia,
> och kartritaren kommer att framställa _helt olika kartor_ vid olika
> stadier i sin historia, sin tillväxt och utveckling.
>
> I den här utvecklingsprocessen kommer subjektet att skapa helt olika
> bilder av världen, bilder som faktiskt inte baseras på vad som "finns
> där" i någon på förhand given värld, utan som i mycket baseras på vad
> _subjektet själv för med sig till bilden_.
>
> Det moderna tänkandet har resulterat i ett "plattland", där
> verkligheten mäts och tolkas endast på ytan, djupet saknas.
>
> Det postmoderna tänkandet skulle leda till integralt tänkande, där det
> är lika viktigt att mäta ytan som att tolka insidan.
Om man skulle jämföra det postmoderna med något mer klassiskt. Vilket tror
du passar bäst som jämförelse?
Ett skäl att man ofta börjar läsa klassiker är för att de s.a.s. är mer
beprövade. Ofta har också de klassiska filosofierna förtydligats av andra så
att man kan få problemen enkelt och tydligt presenterade för sig.
Samtida filosofer har nog i alla tider alltid varit mer diffusa och
svårtolkade.
Morgan O.
|
|
| | From: | Micke | | Subject: | Re: Det postmoderna tänkandet. | | Date: | Fri, 14 Jan 2005 15:11:45 GMT |
|
|
|
>Om man skulle jämföra det postmoderna med något mer klassiskt. Vilket tror
>du passar bäst som jämförelse?
>
>Ett skäl att man ofta börjar läsa klassiker är för att de s.a.s. är mer
>beprövade. Ofta har också de klassiska filosofierna förtydligats av andra så
>att man kan få problemen enkelt och tydligt presenterade för sig.
>
>Samtida filosofer har nog i alla tider alltid varit mer diffusa och
>svårtolkade.
Alla Wilbers tankar bygger på klassiker. De postmoderna idéerna kommer
bl.a. från Kant mfl. Det är idéer som funnits i 100-200 år, de har
bara inte slagit igenom ännu. Wilber sammanfattar och sätter ihop ett
system för att få en översikt över vad dagens problem är och hur de
skulle kunna lösas.
>Morgan O.
Micke
|
|
| | From: | Morgan Ohlson | | Subject: | Re: Det postmoderna tänkandet. | | Date: | Fri, 14 Jan 2005 17:42:52 GMT |
|
|
| On Fri, 14 Jan 2005 15:11:45 GMT, Micke wrote:
>
>>Om man skulle jämföra det postmoderna med något mer klassiskt. Vilket tror
>>du passar bäst som jämförelse?
>>
>>Ett skäl att man ofta börjar läsa klassiker är för att de s.a.s. är mer
>>beprövade. Ofta har också de klassiska filosofierna förtydligats av andra så
>>att man kan få problemen enkelt och tydligt presenterade för sig.
>>
>>Samtida filosofer har nog i alla tider alltid varit mer diffusa och
>>svårtolkade.
>
> Alla Wilbers tankar bygger på klassiker.
Ja, men det säger väl alla, alltid.
....annars vore man ju inte empirist! ...och det är ju heligt och objektivt
;o)
Morgan O.
|
|
| | From: | Micke | | Subject: | Re: Det postmoderna tänkandet. | | Date: | Sat, 15 Jan 2005 21:50:11 GMT |
|
|
|
>> Alla Wilbers tankar bygger på klassiker.
>
>Ja, men det säger väl alla, alltid.
>
>...annars vore man ju inte empirist! ...och det är ju heligt och objektivt
>;o)
>
Utveckling = gamla upptäckter + nya upptäckter.
överskrida ---> inbegripa ----> ny sanning ----> överskrida ----->
inbegripa osv.
>Morgan O.
Micke
|
|
|
