|
|
 | | From: | Nils-Erik Forsberg | | Subject: | Det klassiska synbaserade språkbruket kontra det sammanhangsbaserade. | | Date: | Thu, 06 Jan 2005 08:08:12 GMT |
|
|
 | Det etablerade språkbruket medför uppenbarligen samarbetssvårigheter
och därmed katastrofalt beslutsfattande.
Eftersom det traderade språkbruket är baserat på mångfalden olikheter
vi ser blir det omöjligt att förstå varandras tal. Associeringen blir
godtycklig eftersom var och en associerar till sina personliga
synintryck och fantasier vilka aldrig är lika.
Vi missförstår varandra, pratar förbi varandra och måste ta saken i
egna händer eftersom pratandet med det slags språkbruket inte leder
till samförstånd.
Det sammanhangsbaserade språkbruket innebär uppmärksammandet av och
ordbildning baserat på att var och en faktisk ständigt lever
tillsammans med omgivningen och då hänför upplevelse och behov till
den gemensamheten oavsett den saken uttrucker sig som mångfalden olika
tider och platser var och en ser.
Eftersom man inte ser det ständiga sammanhanget innebär det att man
måste tänka den självklarheten, dvs använda hjärnan naturligt logiskt
- det att den är inlemmad i ett sammanhang och inget organ för sig
själv och reagerar naturligt därefter.
De basala delarna av hjärnan som koordinerar människans mottagna och
avgivna information inkl minnen, ord och påhitt, signalerar direkt om
man tänker och pratar sammanhangsfrämmande, kommer mentalt i klämma,
eller inte.
Det är inte svårare att fatta än att man reagerar direkt av naturlig
orsak när tummen klämms och att man då genast agerar för att sluta
klämma den.
Nils F
|
|
| | From: | Bruno Hagelsten | | Subject: | Re: Det klassiska synbaserade språkbruket kontra det sammanhangsbaserade. | | Date: | Thu, 06 Jan 2005 12:12:29 +0100 |
|
|
| >Nils-Erik Forsberg:
>
>De basala delarna av hjärnan som koordinerar människans mottagna och
>avgivna information inkl minnen, ord och påhitt, signalerar direkt om
>man tänker och pratar sammanhangsfrämmande, kommer mentalt i klämma,
>eller inte.
>
På vilket sätt skulle de "basala delarna av hjärnan" signalera vid ett
"sammanhangsfrämmande" tal?
Vilka "delar av hjärnan" är basala?
Vad slags signaler från "de basala delarna av hjärnan" talar du om?
Är du säker på att du kan ämnet tillräckligt bra för att göra utsagor
om hjärnans sätt att fungera?
Varför sätter du samman "främmande" och "sammanhang" till
"sammanhangsfrämmande"? Om man nödvändigtvis måste hitta på nya
adjektiv, borde det nya ordet tillföra språket något av värde, eller i
alla fall inte försvåra läsförståelsen.
Bilden av något som "kommer mentalt i klämma, eller inte" pekar inte
på något objekt. Vad kommer i "klämma"?
Bruno
|
|
| | From: | Nils-Erik Forsberg | | Subject: | Re: Det klassiska synbaserade språkbruket kontra det sammanhangsbaserade. | | Date: | Fri, 07 Jan 2005 02:32:34 GMT |
|
|
| On Thu, 06 Jan 2005 12:12:29 +0100, Bruno Hagelsten
wrote:
>>Nils-Erik Forsberg:
>>
>>De basala delarna av hjärnan som koordinerar människans mottagna och
>>avgivna information inkl minnen, ord och påhitt, signalerar direkt om
>>man tänker och pratar sammanhangsfrämmande, kommer mentalt i klämma,
>>eller inte.
>På vilket sätt skulle de "basala delarna av hjärnan" signalera vid ett
>"sammanhangsfrämmande" tal?
Liknande som när man muciserar falskt, det skär sig, stämmer inte
ihop.
>Vilka "delar av hjärnan" är basala?
Huvudsakligen hjärnstammen, delen där all information från hjärnbarken
(cerebral cortex), lillhjärnan (cerebellum), kroppsorganen (via spinal
cord) inkl de endokrina organen, hypofysen och tallkottkörteln, samt
information från omgivningen via sinnessensorerna koordineras, dvs
prövas map sammanhangsanpassat dynamiskt stabilt agerande.
Hjärnstammen reagerar som en del i ett sammanhang direkt naturligt -
livslogiskt - förutfattningsfritt, dvs inte inlärt. Men funktionen kan
bli utstörd av ihärdigt godtyckligt påhittande. Typ knarkberoende.
Har man då hittat på sådant som inte är sammanhangsbaserat inkl hittat
på ord och skaffat sig ett språkbruk som inte är sammanhangsbaserat så
funkar inte assoceringsprocessen, dvs samtal fungerar inte. Därav
katastrofalt beslutsfattande inkl ordkrig.
>Vad slags signaler från "de basala delarna av hjärnan" talar du om?
Att som med tummen, det känns bra eller dåligt i varierande grad inom
ett visst dynamiskt arbetsområde.
>Är du säker på att du kan ämnet tillräckligt bra för att göra utsagor
>om hjärnans sätt att fungera?
Har inte du yrkesfärdighet som innebär att du är kompetent göra
utsagor i jobbet, och hjärnor har vi ju alla som vi inte kan undvika
att använda.
Den anatomiska 'grova' indelningen är väl känd sedan länge.
När man har som yrke sedan 60 att hitta på och reparera datamaskiner
map säker funktion genom att tänka på hur man använder hjärnan och
sedan härma efter, så är det tillräckligt för att förstå principen för
informationsbehandlingen. Dock med klar insikt att det inte någonsin
går att konstruera medvetna datorer. Däri ingår att arbeta tillsammans
med neurofysiologer på internationell nivå för att göra expriment.
Dock är neurofysiologerna fortfarande bara med så länge det är
vetenskapligt och de letar efter medvetendet på det sättet, dvs
synbaserat elektrooptiskt med tendens till transendensteorier
(panteism). Martin Ingvar (son till bortgångne David), båda
hjärnforskare som ofta anlitas göra uttalanden i massmedia, uttalade
nyligen i massmedia att vad han ville förstå är hur förnuft, känsla
och språk hör ihop.
Uppenbart går det att bygga datorer som klumpiga kopior av hjärnan men
de funkar bara om människor vilka ju som varelser är medvetna,
använder sina hjärnor till logisk programmering (analogt med sk
föruttfattning) av datorerna.
När man sedan befattar sig med 'medvetandet' som helhetens egenskap
och således klart skiljer på det olika man ser (aktivitetsformer) och
den medvetna orsaken till det man ser, och inte tror att något man ser
är orsaken till det man ser, så används hjärnan därefter. Man bryr sig
sanasat om signalerna från den basala hjärnan som är en del av
helheten och inte är påhitts-programmerad utan som tummen reagerar
naturligt fysiologiskt i sammanhanget den ingår i. Som elefanterna i
sydostasiendramat reagerade du kanske hörde om.
>Varför sätter du samman "främmande" och "sammanhang" till
>"sammanhangsfrämmande"? Om man nödvändigtvis måste hitta på nya
>adjektiv, borde det nya ordet tillföra språket något av värde, eller i
>alla fall inte försvåra läsförståelsen.
Sammanhanget är ett substantiv och bryr man sig inte om den saken,
tinget, någonting konkret, en substans, så agerar man
sammanhangsfrämmande eller som ofta sägs - verklighetsfrämmande.
Det är ju en dålig kvalitet.
>Bilden av något som "kommer mentalt i klämma, eller inte" pekar inte
>på något objekt. Vad kommer i "klämma"?
I likhet med tummen som kommer i klämm så kommer hjärnan i klämm när
man använder hjärnan (tänker, pratar) sammanhangsfrämmande vilket är
katastrofskapande men skylls ofta på naturen.
Då blir man sinnt och högmodig vilket hindrar från att pröva att det
är med hjärnan som med tummen. Man får ju tänka hur som helst och
hitta på maffigheter vilket anses smälla mycket högre än den naturliga
befintliga förutsättningen för att kunna hitta på.
Inte kan jag göra något åt det vilket inte ens helheten kan förhindra.
De som vill först pröva om det jag m.fl. påstår stämmer, och sedan
kommer med kritiska synpunkter är vad som behövs för att inte
fortsätta jobba på nästa än värre katastrofer dock utan att livet
någonsin upphör.
Nils F
|
|
| | From: | Bruno Hagelsten | | Subject: | Re: Det klassiska synbaserade språkbruket kontra det sammanhangsbaserade. | | Date: | Fri, 07 Jan 2005 11:52:46 +0100 |
|
|
|
>>Bruno Hagelsten:
>>Är du säker på att du kan ämnet tillräckligt bra för att göra utsagor
>>om hjärnans sätt att fungera?
>Nils-Erik:
>[...] Man bryr sig
>sanasat om signalerna från den basala hjärnan som är en del av
>helheten och inte är påhitts-programmerad utan som tummen reagerar
>naturligt fysiologiskt i sammanhanget den ingår i. [...]
>
Om du med ditt långa svar avsåg att svara ja på min enkla fråga, så
ok.
>>Varför sätter du samman "främmande" och "sammanhang" till
>>"sammanhangsfrämmande"? Om man nödvändigtvis måste hitta på nya
>>adjektiv, borde det nya ordet tillföra språket något av värde, eller i
>>alla fall inte försvåra läsförståelsen.
>
>Sammanhanget är ett substantiv och bryr man sig inte om den saken,
>tinget, någonting konkret, en substans, så agerar man
>sammanhangsfrämmande eller som ofta sägs - verklighetsfrämmande.
>
Du ser, det fanns en lämplig synonym för ditt långa
"sammanhangsfämmande" ord, nämligen "verklighetsfrämmande". Bra!
Bruno
|
|
|
