 | Man hör sällan nåt om FN och deras arbete i media, trots att det är så
viktigt med den globala organisationen och den globala demokratin i
dagens värld.
Jag har inte sett en enda intervju med FN om vad de gör i den här
katastrofsituationen. Inte heller har jag hört journalister fråga EU,
USA, NATO, Kina, Ryssland och andra möjliga hjälpgivare vad de har gjort
och tänker göra.
Man borde väl sätta press på dessa stora och mäktiga länder och
sammanslutningar, visa i detalj vad de har för organisation för
hjälparbete, hur de arbetar, hur organisationen skulle kunna förbättras,
vilka hinder som finns för detta och hur man ska komma förbi hindren.
Media arbetar mest med inskränkta nationella perspektiv och framförallt
en massa känsloliv, precis som att mediamänniskor går omkring med nån
sorts kronisk hjärnskakning så att de ser bara sitt eget känsloliv, och
det ska hända enorma händelser för att lite verklighet ska sippra igenom
deras känsloliv. Och då blir resultatet ändå bara en väldig massa
känsloliv och väldigt lite verklighet.
Även när det inte händer nåt extraordinärt borde man ägna mycket mer
uppmärksamhet åt hur FN, EU och den globala demokratin utvecklas, och
inte bara tjata om trafikolyckor och drunknade hundar och annat dravel
som inte förbättrar världen på minsta vis att tjata om dag ut och dag in.
Media borde också ständigt jämföra befolkningens rättigheter och
livsvillkor i olika länder mycket mer. Sätt upp lättbegripliga diagram på
hur olika länder ger sina medborgare fri sjukvård, fria skolor,
allemansrätten, hur lätt det är att rösta i olika länder, hur bra
bostäder man har, och så vidare.
På det viset skulle man kunna sätta press på de länder som ligger efter
och sporra de som har gjort mycket att göra ännu mer.
Det är sånt de borde ägna mycket mer uppmärksamhet, istället för att
slentrianmässigt rapportera varje dag om enskilda fall av broar som är
trasiga, snö som faller, kor som kalvar, bilar som kört av vägen, och
annat tjafs som kallas nyheter.
Den här världen lider av ett oerhört svek från de intellektuellas sida,
journalister, författare, läkare, lärare, politiker, som bara ägnar sig
åt en massa småsaker eller känsloliv istället för att ta itu med de
verkligt viktiga sakerna och leda världen framåt.
--
Roger J.
|
|
