|
|
 | | From: | Nils-Erik Forsberg | | Subject: | Livsfråga. Vad är kärlek? | | Date: | Wed, 22 Dec 2004 14:55:22 GMT |
|
|
 | I boken "Människans ofrånkommliga livsfrågor" av Bruno Mårtensson,
Prisma Förlag år 2000 skriver BM angående kärlek.
"Kärlek anses tveklöst vara människolivets viktigaste angelägenhet,
trots att det råder en närmast total splittring ifråga om vad kärlek
är."
"Helt allmänt är kärlek "känslan av det goda" vilket förutsätter
upplevelse av relation, eftersom vi varken är av oss själva eller för
oss själva - vi varken råder över eller äger vår tillvaro, utan vår
tillvaro förutsätter relation till det som vi inte är: medvetandets
relationsupplevelse."
"Men om vi tar bort medvetenheten om den gemensamma tillvaron kan vi
aldrig förstå varandra och därmed heller aldrig uppleva medveten
kärlek, eftersom tillvaron inte är vår egen. Människan går inte att
förstå utan hennes absoluta naturbestämdhet och samhörighet med
tillvaron...."
"Eftersom den ömsesidiga kärleken tveklöst är livets mening. är det
logiskt att tänka sig att den meningen - som gäller delarna - även
gäller för helheten. Ur den insikten har man ursprungligen tillskrivit
Gud endast egenskapen kärlek och sagt att alla andra egenskaper
(naturfenomen) är relativa, dvs att deras mening är att åstadkomma en
meningsfull relation (kärlek) mellan medvetanden. Medvetandets mening
är i alla sammanhang kärleken - det ömsesidiga mötet - och det samma
måste då gälla också för helheten: behovet att bli förstådd."
" När människan utifrån det objektiva intrycket bedömer sig själv som
den överordnade naturen blir frågan om kärlek helt problematisk,
eftersom makt förefaller vara grundläggande i det objektiva
perspektivet. Då tolkas förhållandet mellan makt och kärlek omvänt,
som om makt vore förutsättningen för kärlek. Då tillskriver sig
människan sig själv kärlekens förmåga, räknar med att hon kan älska om
och när hon vill älska, på liknande sätt som hon kan använda sig av
andra förmågor. Detta synsätt ligger bakom att "ta" och "ge" kärlek,
"visa" kärlek, etc."
Jag har inget att tillägga eller dementera
Nils F
|
|
| | From: | Jonas | | Subject: | Re: Livsfr=?ISO-8859-1?B?5WdhLiBWYWQg5HIga+Q=?=rlek? | | Date: | Wed, 22 Dec 2004 14:53:06 GMT |
|
|
| Den 04-12-22 15.55, i artikeln 41c98ad8.14216670@nntpserver.swip.net, skrev
"Nils-Erik Forsberg" :
> "Kärlek anses tveklöst vara människolivets viktigaste angelägenhet,
> trots att det råder en närmast total splittring ifråga om vad kärlek
> är."
Det råder tveklöst en splittring i vad som är viktigast. Vad önskar sig den
trötte, den sjuke, den hungrige och den frusne?
// Jonas
|
|
| | From: | Morgan Ohlson | | Subject: | Re: Livsfråga. Vad är kärlek? | | Date: | Sat, 08 Jan 2005 10:35:55 GMT |
|
|
| On Wed, 22 Dec 2004 14:55:22 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
> I boken "Människans ofrånkommliga livsfrågor" av Bruno Mårtensson,
> Prisma Förlag år 2000 skriver BM angående kärlek.
>
> "Kärlek anses tveklöst vara människolivets viktigaste angelägenhet,
> trots att det råder en närmast total splittring ifråga om vad kärlek
> är."
>
> "Helt allmänt är kärlek "känslan av det goda" vilket förutsätter
> upplevelse av relation, eftersom vi varken är av oss själva eller för
> oss själva - vi varken råder över eller äger vår tillvaro, utan vår
> tillvaro förutsätter relation till det som vi inte är: medvetandets
> relationsupplevelse."
>
> "Men om vi tar bort medvetenheten om den gemensamma tillvaron kan vi
> aldrig förstå varandra och därmed heller aldrig uppleva medveten
> kärlek, eftersom tillvaron inte är vår egen. Människan går inte att
> förstå utan hennes absoluta naturbestämdhet och samhörighet med
> tillvaron...."
>
> "Eftersom den ömsesidiga kärleken tveklöst är livets mening. är det
> logiskt att tänka sig att den meningen - som gäller delarna - även
> gäller för helheten. Ur den insikten har man ursprungligen tillskrivit
> Gud endast egenskapen kärlek och sagt att alla andra egenskaper
> (naturfenomen) är relativa, dvs att deras mening är att åstadkomma en
> meningsfull relation (kärlek) mellan medvetanden. Medvetandets mening
> är i alla sammanhang kärleken - det ömsesidiga mötet - och det samma
> måste då gälla också för helheten: behovet att bli förstådd."
>
> " När människan utifrån det objektiva intrycket bedömer sig själv som
> den överordnade naturen blir frågan om kärlek helt problematisk,
> eftersom makt förefaller vara grundläggande i det objektiva
> perspektivet. Då tolkas förhållandet mellan makt och kärlek omvänt,
> som om makt vore förutsättningen för kärlek. Då tillskriver sig
> människan sig själv kärlekens förmåga, räknar med att hon kan älska om
> och när hon vill älska, på liknande sätt som hon kan använda sig av
> andra förmågor. Detta synsätt ligger bakom att "ta" och "ge" kärlek,
> "visa" kärlek, etc."
Jag minns någon gjorde en ganska enkel studie av hur männsikor definierar
vänskap. Vänskap har ju en del paralleller till kärlek...
Då visade det sig att i stort sett alla varianter från personkemi till
ekonomiskt utbyte förekom. De som gjord estudien blev förvånade (liksom jag
när jag läste) över att det var så många som definierade vänskap som ett
ekonomisk utbyte. Dv satt man definerade en vän som någon man kunde tjäna
på, göra effektiva utbyten av resurser med.
....typ: Den ger mig, så kan jag senare ge tillbaks.
Samtidigt som du säger kärlek blir problematiskt om den ene ser sig som
överlägsen... Det var väl därför man förr ofta sa "Lika barn leka bäst".
Ditt barn tycker det är jätteskojigt att leka på järnvägsspåret. Låter du
barnet av subjektiv kärlek leka vidare på spåret när tåget kommer eller tar
du objektiv makt-kontroll och räddar barnet?
....skulle du göra annorlunda om det var en partner som på fyllan "leker på
spåret"?
Morgan O.
Morgan O.
|
|
| | From: | Nils-Erik Forsberg | | Subject: | Re: Livsfråga. Vad är kärlek? | | Date: | Sat, 08 Jan 2005 23:59:22 GMT |
|
|
| On Sat, 08 Jan 2005 10:35:55 GMT, Morgan Ohlson
wrote:
>On Wed, 22 Dec 2004 14:55:22 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
>
>> I boken "Människans ofrånkommliga livsfrågor" av Bruno Mårtensson,
>> Prisma Förlag år 2000 skriver BM angående kärlek.
>>
>> "Kärlek anses tveklöst vara människolivets viktigaste angelägenhet,
>> trots att det råder en närmast total splittring ifråga om vad kärlek
>> är."
>>
>> "Helt allmänt är kärlek "känslan av det goda" vilket förutsätter
>> upplevelse av relation, eftersom vi varken är av oss själva eller för
>> oss själva - vi varken råder över eller äger vår tillvaro, utan vår
>> tillvaro förutsätter relation till det som vi inte är: medvetandets
>> relationsupplevelse."
>>
>> "Men om vi tar bort medvetenheten om den gemensamma tillvaron kan vi
>> aldrig förstå varandra och därmed heller aldrig uppleva medveten
>> kärlek, eftersom tillvaron inte är vår egen. Människan går inte att
>> förstå utan hennes absoluta naturbestämdhet och samhörighet med
>> tillvaron...."
>>
>> "Eftersom den ömsesidiga kärleken tveklöst är livets mening. är det
>> logiskt att tänka sig att den meningen - som gäller delarna - även
>> gäller för helheten. Ur den insikten har man ursprungligen tillskrivit
>> Gud endast egenskapen kärlek och sagt att alla andra egenskaper
>> (naturfenomen) är relativa, dvs att deras mening är att åstadkomma en
>> meningsfull relation (kärlek) mellan medvetanden. Medvetandets mening
>> är i alla sammanhang kärleken - det ömsesidiga mötet - och det samma
>> måste då gälla också för helheten: behovet att bli förstådd."
>>
>> " När människan utifrån det objektiva intrycket bedömer sig själv som
>> den överordnade naturen blir frågan om kärlek helt problematisk,
>> eftersom makt förefaller vara grundläggande i det objektiva
>> perspektivet. Då tolkas förhållandet mellan makt och kärlek omvänt,
>> som om makt vore förutsättningen för kärlek. Då tillskriver sig
>> människan sig själv kärlekens förmåga, räknar med att hon kan älska om
>> och när hon vill älska, på liknande sätt som hon kan använda sig av
>> andra förmågor. Detta synsätt ligger bakom att "ta" och "ge" kärlek,
>> "visa" kärlek, etc."
>
>Jag minns någon gjorde en ganska enkel studie av hur männsikor definierar
>vänskap. Vänskap har ju en del paralleller till kärlek...
>
>Då visade det sig att i stort sett alla varianter från personkemi till
>ekonomiskt utbyte förekom. De som gjord estudien blev förvånade (liksom jag
>när jag läste) över att det var så många som definierade vänskap som ett
>ekonomisk utbyte. Dv satt man definerade en vän som någon man kunde tjäna
>på, göra effektiva utbyten av resurser med.
>
>...typ: Den ger mig, så kan jag senare ge tillbaks.
Tjänster och gentjänster. Hur går det då med de man inte ekonomiskt
tjänar på?
>Samtidigt som du säger kärlek blir problematiskt om den ene ser sig som
>överlägsen... Det var väl därför man förr ofta sa "Lika barn leka bäst".
Man är ju likar.
>Ditt barn tycker det är jätteskojigt att leka på järnvägsspåret. Låter du
>barnet av subjektiv kärlek leka vidare på spåret när tåget kommer eller tar
>du objektiv makt-kontroll och räddar barnet?
Kärleken söker inte sitt eftersom den är gemensamhetens mening med
livet.
Om du märker att någon är på väg att kliva ut i gatan framför en bil
agerar du då inte så snabbt som möjligt - kanske hinner du inte ens
säga akta dig utan rycker undan den andre. Eller har du den
inställningen att det vore maktkontroll?
>...skulle du göra annorlunda om det var en partner som på fyllan "leker på
>spåret"?
Nej, eftersom både jag och den andre lever tillsammans och inte på den
enes eller andres villkor så är jag inställd på det och agerar jag
därefter. Om det är bråttom så är jag inte lamslagen av inställningen
att var och en sköter sitt.
Nils F
|
|
| | From: | Morgan Ohlson | | Subject: | Re: Livsfråga. Vad är kärlek? | | Date: | Mon, 10 Jan 2005 12:29:19 GMT |
|
|
| On Sat, 08 Jan 2005 23:59:22 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
>>Då visade det sig att i stort sett alla varianter från personkemi till
>>ekonomiskt utbyte förekom. De som gjord estudien blev förvånade (liksom jag
>>när jag läste) över att det var så många som definierade vänskap som ett
>>ekonomisk utbyte. Dv satt man definerade en vän som någon man kunde tjäna
>>på, göra effektiva utbyten av resurser med.
>>
>>...typ: Den ger mig, så kan jag senare ge tillbaks.
>
> Tjänster och gentjänster. Hur går det då med de man inte ekonomiskt
> tjänar på?
>
>>Samtidigt som du säger kärlek blir problematiskt om den ene ser sig som
>>överlägsen... Det var väl därför man förr ofta sa "Lika barn leka bäst".
>
> Man är ju likar.
Från början när folken var helt outbildade kan man alltså anta att präster
stod högt över vanligt folk i kunskaper.
Att prästerna då skulle leva i selibat har alltså en koppling till behov av
en like... prästens ende like skulle alltså finnas i gud... inte i kvinnan.
Lika med munkar av olika slag...
Hmmm, intressant.
Morgan O.
|
|
| | From: | Morgan Ohlson | | Subject: | Re: Livsfråga. Vad är kärlek? | | Date: | Sun, 09 Jan 2005 12:33:31 GMT |
|
|
| On Sat, 08 Jan 2005 23:59:22 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
> On Sat, 08 Jan 2005 10:35:55 GMT, Morgan Ohlson
> wrote:
>
>>On Wed, 22 Dec 2004 14:55:22 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
>>
>>> I boken "Människans ofrånkommliga livsfrågor" av Bruno Mårtensson,
>>> Prisma Förlag år 2000 skriver BM angående kärlek.
>>>
>>> "Kärlek anses tveklöst vara människolivets viktigaste angelägenhet,
>>> trots att det råder en närmast total splittring ifråga om vad kärlek
>>> är."
>>>
>>> "Helt allmänt är kärlek "känslan av det goda" vilket förutsätter
>>> upplevelse av relation, eftersom vi varken är av oss själva eller för
>>> oss själva - vi varken råder över eller äger vår tillvaro, utan vår
>>> tillvaro förutsätter relation till det som vi inte är: medvetandets
>>> relationsupplevelse."
>>>
>>> "Men om vi tar bort medvetenheten om den gemensamma tillvaron kan vi
>>> aldrig förstå varandra och därmed heller aldrig uppleva medveten
>>> kärlek, eftersom tillvaron inte är vår egen. Människan går inte att
>>> förstå utan hennes absoluta naturbestämdhet och samhörighet med
>>> tillvaron...."
>>>
>>> "Eftersom den ömsesidiga kärleken tveklöst är livets mening. är det
>>> logiskt att tänka sig att den meningen - som gäller delarna - även
>>> gäller för helheten. Ur den insikten har man ursprungligen tillskrivit
>>> Gud endast egenskapen kärlek och sagt att alla andra egenskaper
>>> (naturfenomen) är relativa, dvs att deras mening är att åstadkomma en
>>> meningsfull relation (kärlek) mellan medvetanden. Medvetandets mening
>>> är i alla sammanhang kärleken - det ömsesidiga mötet - och det samma
>>> måste då gälla också för helheten: behovet att bli förstådd."
>>>
>>> " När människan utifrån det objektiva intrycket bedömer sig själv som
>>> den överordnade naturen blir frågan om kärlek helt problematisk,
>>> eftersom makt förefaller vara grundläggande i det objektiva
>>> perspektivet. Då tolkas förhållandet mellan makt och kärlek omvänt,
>>> som om makt vore förutsättningen för kärlek. Då tillskriver sig
>>> människan sig själv kärlekens förmåga, räknar med att hon kan älska om
>>> och när hon vill älska, på liknande sätt som hon kan använda sig av
>>> andra förmågor. Detta synsätt ligger bakom att "ta" och "ge" kärlek,
>>> "visa" kärlek, etc."
>>
>>Jag minns någon gjorde en ganska enkel studie av hur männsikor definierar
>>vänskap. Vänskap har ju en del paralleller till kärlek...
>>
>>Då visade det sig att i stort sett alla varianter från personkemi till
>>ekonomiskt utbyte förekom. De som gjord estudien blev förvånade (liksom jag
>>när jag läste) över att det var så många som definierade vänskap som ett
>>ekonomisk utbyte. Dv satt man definerade en vän som någon man kunde tjäna
>>på, göra effektiva utbyten av resurser med.
>>
>>...typ: Den ger mig, så kan jag senare ge tillbaks.
>
> Tjänster och gentjänster. Hur går det då med de man inte ekonomiskt
> tjänar på?
Undersökningen var ju mer beskrivande än förklarande. Men, författarna
menade att de hade indikationer på att de man inte litade på... ville man
inte göra affärer med och alltså dumpar man dem ut ur gemenskapen.
Kanske kan man jämföra detta med ursprungliga Svenskar som av kulturella
skäl är rädda för att göra affärer med invandrare (då de inte regleras av
konsumentköplagar) och alltså väljer att inte ha invandrare som vänner.
>
>>Samtidigt som du säger kärlek blir problematiskt om den ene ser sig som
>>överlägsen... Det var väl därför man förr ofta sa "Lika barn leka bäst".
>
> Man är ju likar.
Är man?
>
>>Ditt barn tycker det är jätteskojigt att leka på järnvägsspåret. Låter du
>>barnet av subjektiv kärlek leka vidare på spåret när tåget kommer eller tar
>>du objektiv makt-kontroll och räddar barnet?
>
> Kärleken söker inte sitt eftersom den är gemensamhetens mening med
> livet.
Ursäkta, men det där är nog inte begripligt för de som inte har samma
diskurs som du.
Kan du uttrycka det mera vardagligt?
> Om du märker att någon är på väg att kliva ut i gatan framför en bil
> agerar du då inte så snabbt som möjligt - kanske hinner du inte ens
> säga akta dig utan rycker undan den andre. Eller har du den
> inställningen att det vore maktkontroll?
Jag hör till de ekonomisk-kalkyleande människorna som tror att allt som bör
uppfattas som sunt förnuft också är en ingrediens i kärlek.
....vilket numer inte är politiskt korrekt i det romantiserade /flärdfulla
Sverige där allt mer ska vara "politsiska varelser" subjektiva
upplevelsevärldar.
>>...skulle du göra annorlunda om det var en partner som på fyllan "leker på
>>spåret"?
>
> Nej, eftersom både jag och den andre lever tillsammans och inte på den
> enes eller andres villkor så är jag inställd på det och agerar jag
> därefter. Om det är bråttom så är jag inte lamslagen av inställningen
> att var och en sköter sitt.
Jag tror att många Svenskar idag är totalt lamslagna på detta.
Ta bara den villkorslöst fria uppfostran, där 3-åringar får vara diktatorer
i sina familjer som fortfarande förekommer i Sverige.
Morgan O.
|
|
| | From: | Nils-Erik Forsberg | | Subject: | Re: Livsfråga. Vad är kärlek? | | Date: | Sun, 09 Jan 2005 21:43:04 GMT |
|
|
| On Sun, 09 Jan 2005 12:33:31 GMT, Morgan Ohlson
wrote:
>On Sat, 08 Jan 2005 23:59:22 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
>
>> On Sat, 08 Jan 2005 10:35:55 GMT, Morgan Ohlson
>> wrote:
>>
>>>On Wed, 22 Dec 2004 14:55:22 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
>>>
>>>> I boken "Människans ofrånkommliga livsfrågor" av Bruno Mårtensson,
>>>> Prisma Förlag år 2000 skriver BM angående kärlek.
>>>>
>>>> "Kärlek anses tveklöst vara människolivets viktigaste angelägenhet,
>>>> trots att det råder en närmast total splittring ifråga om vad kärlek
>>>> är."
>>>>
>>>> "Helt allmänt är kärlek "känslan av det goda" vilket förutsätter
>>>> upplevelse av relation, eftersom vi varken är av oss själva eller för
>>>> oss själva - vi varken råder över eller äger vår tillvaro, utan vår
>>>> tillvaro förutsätter relation till det som vi inte är: medvetandets
>>>> relationsupplevelse."
>>>>
>>>> "Men om vi tar bort medvetenheten om den gemensamma tillvaron kan vi
>>>> aldrig förstå varandra och därmed heller aldrig uppleva medveten
>>>> kärlek, eftersom tillvaron inte är vår egen. Människan går inte att
>>>> förstå utan hennes absoluta naturbestämdhet och samhörighet med
>>>> tillvaron...."
>>>>
>>>> "Eftersom den ömsesidiga kärleken tveklöst är livets mening. är det
>>>> logiskt att tänka sig att den meningen - som gäller delarna - även
>>>> gäller för helheten. Ur den insikten har man ursprungligen tillskrivit
>>>> Gud endast egenskapen kärlek och sagt att alla andra egenskaper
>>>> (naturfenomen) är relativa, dvs att deras mening är att åstadkomma en
>>>> meningsfull relation (kärlek) mellan medvetanden. Medvetandets mening
>>>> är i alla sammanhang kärleken - det ömsesidiga mötet - och det samma
>>>> måste då gälla också för helheten: behovet att bli förstådd."
>>>>
>>>> " När människan utifrån det objektiva intrycket bedömer sig själv som
>>>> den överordnade naturen blir frågan om kärlek helt problematisk,
>>>> eftersom makt förefaller vara grundläggande i det objektiva
>>>> perspektivet. Då tolkas förhållandet mellan makt och kärlek omvänt,
>>>> som om makt vore förutsättningen för kärlek. Då tillskriver sig
>>>> människan sig själv kärlekens förmåga, räknar med att hon kan älska om
>>>> och när hon vill älska, på liknande sätt som hon kan använda sig av
>>>> andra förmågor. Detta synsätt ligger bakom att "ta" och "ge" kärlek,
>>>> "visa" kärlek, etc."
>>>
>>>Jag minns någon gjorde en ganska enkel studie av hur männsikor definierar
>>>vänskap. Vänskap har ju en del paralleller till kärlek...
>>>
>>>Då visade det sig att i stort sett alla varianter från personkemi till
>>>ekonomiskt utbyte förekom. De som gjord estudien blev förvånade (liksom jag
>>>när jag läste) över att det var så många som definierade vänskap som ett
>>>ekonomisk utbyte. Dv satt man definerade en vän som någon man kunde tjäna
>>>på, göra effektiva utbyten av resurser med.
>>>
>>>...typ: Den ger mig, så kan jag senare ge tillbaks.
>>
>> Tjänster och gentjänster. Hur går det då med de man inte ekonomiskt
>> tjänar på?
>
>Undersökningen var ju mer beskrivande än förklarande. Men, författarna
>menade att de hade indikationer på att de man inte litade på... ville man
>inte göra affärer med och alltså dumpar man dem ut ur gemenskapen.
>
>Kanske kan man jämföra detta med ursprungliga Svenskar som av kulturella
>skäl är rädda för att göra affärer med invandrare (då de inte regleras av
>konsumentköplagar) och alltså väljer att inte ha invandrare som vänner.
>
>>
>>>Samtidigt som du säger kärlek blir problematiskt om den ene ser sig som
>>>överlägsen... Det var väl därför man förr ofta sa "Lika barn leka bäst".
>>
>> Man är ju likar.
>
>Är man?
Människor med behov av kärlek.
>>
>>>Ditt barn tycker det är jätteskojigt att leka på järnvägsspåret. Låter du
>>>barnet av subjektiv kärlek leka vidare på spåret när tåget kommer eller tar
>>>du objektiv makt-kontroll och räddar barnet?
>>
>> Kärleken söker inte sitt eftersom den är gemensamhetens mening med
>> livet.
>
>Ursäkta, men det där är nog inte begripligt för de som inte har samma
>diskurs som du.
>
>Kan du uttrycka det mera vardagligt?
Sluta tänka att du tycker om det du måste värna och börja tänka på att
du tycker om den du tillhör och som tycker om dig.
>
>> Om du märker att någon är på väg att kliva ut i gatan framför en bil
>> agerar du då inte så snabbt som möjligt - kanske hinner du inte ens
>> säga akta dig utan rycker undan den andre. Eller har du den
>> inställningen att det vore maktkontroll?
>
>Jag hör till de ekonomisk-kalkyleande människorna som tror att allt som bör
>uppfattas som sunt förnuft också är en ingrediens i kärlek.
>
>...vilket numer inte är politiskt korrekt i det romantiserade /flärdfulla
>Sverige där allt mer ska vara "politsiska varelser" subjektiva
>upplevelsevärldar.
Båda alternativen tydligen skit samma.
>
>>>...skulle du göra annorlunda om det var en partner som på fyllan "leker på
>>>spåret"?
>>
>> Nej, eftersom både jag och den andre lever tillsammans och inte på den
>> enes eller andres villkor så är jag inställd på det och agerar jag
>> därefter. Om det är bråttom så är jag inte lamslagen av inställningen
>> att var och en sköter sitt.
>
>Jag tror att många Svenskar idag är totalt lamslagna på detta.
>
>Ta bara den villkorslöst fria uppfostran, där 3-åringar får vara diktatorer
>i sina familjer som fortfarande förekommer i Sverige.
Nej villkorslös är den inte utan på föräldrarnas dikterade villkor som
blir följden när man tänker att man måste värna om det man tycker om.
Principen sköt dig själv och skit i andra vilket innebär att föräldrar
anser att barnen är deras egendom och därför gör som de vill med det
som tillhör dem.
Det är inre svårt att räkna ut vart utvecklingen barkar hän med den
kärlekslösa vägledningen när barnen växt upp och ska hålla i rodret.
Borde inte föräldrarna fråga och besvara vad de och barnen tillhör?
Se bl.a. startartikeln i den här tråden.
Nils F
|
|
| | From: | Morgan Ohlson | | Subject: | Re: Livsfråga. Vad är kärlek? | | Date: | Mon, 10 Jan 2005 08:37:57 GMT |
|
|
| On Sun, 09 Jan 2005 21:43:04 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
> On Sun, 09 Jan 2005 12:33:31 GMT, Morgan Ohlson
> wrote:
>
>>On Sat, 08 Jan 2005 23:59:22 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
>>
>>> On Sat, 08 Jan 2005 10:35:55 GMT, Morgan Ohlson
>>> wrote:
>>>
>>>>On Wed, 22 Dec 2004 14:55:22 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
>>>>
/..../
>>>
>>> Man är ju likar.
>>
>>Är man?
>
> Människor med behov av kärlek.
>
>>>
>>>>Ditt barn tycker det är jätteskojigt att leka på järnvägsspåret. Låter du
>>>>barnet av subjektiv kärlek leka vidare på spåret när tåget kommer eller tar
>>>>du objektiv makt-kontroll och räddar barnet?
>>>
>>> Kärleken söker inte sitt eftersom den är gemensamhetens mening med
>>> livet.
>>
>>Ursäkta, men det där är nog inte begripligt för de som inte har samma
>>diskurs som du.
>>
>>Kan du uttrycka det mera vardagligt?
>
> Sluta tänka att du tycker om det du måste värna och börja tänka på att
> du tycker om den du tillhör och som tycker om dig.
>>>>...skulle du göra annorlunda om det var en partner som på fyllan "leker på
>>>>spåret"?
>>>
>>> Nej, eftersom både jag och den andre lever tillsammans och inte på den
>>> enes eller andres villkor så är jag inställd på det och agerar jag
>>> därefter. Om det är bråttom så är jag inte lamslagen av inställningen
>>> att var och en sköter sitt.
>>
>>Jag tror att många Svenskar idag är totalt lamslagna på detta.
>>
>>Ta bara den villkorslöst fria uppfostran, där 3-åringar får vara diktatorer
>>i sina familjer som fortfarande förekommer i Sverige.
>
> Nej villkorslös är den
>inte utan på föräldrarnas dikterade villkor som
> blir följden när man tänker att man måste värna om det man tycker om.
Nu är det ju jag som "äger det exemplet" (ta ett eget om du vill!) ...och
i mitt exempel avses just _villkorslös_ fri uppfostran....
Jag menar villkorslös just som perspektiv på maktkontroll som del av kärlek.
Kan man påstå att föräldrar som låter en 3'åring diktera en familjs liv
visar barnet kärlek?
> Principen sköt dig själv och skit i andra vilket innebär att föräldrar
> anser att barnen är deras egendom och därför gör som de vill med det
> som tillhör dem.
Ursäkta, men du skriver alltså att:
"Principen sköt dig själv och skit i andra vilket innebär att föräldrar
anser att barnen är deras egendom..."
V.v. förklara hur du tänker.
> Det är inre svårt att räkna ut vart utvecklingen barkar hän med den
> kärlekslösa vägledningen när barnen växt upp och ska hålla i rodret.
>
> Borde inte föräldrarna fråga och besvara vad de och barnen tillhör?
>
> Se bl.a. startartikeln i den här tråden.
Som du kanske förstår hänger jag inte alls med i din tankegång här. Främst
för att det nog inte blir klart hur du resonerar.
Morgan O.
|
|
| | From: | Morgan Ohlson | | Subject: | Re: Livsfråga. Vad är kärlek? | | Date: | Wed, 22 Dec 2004 18:58:53 GMT |
|
|
| On Wed, 22 Dec 2004 14:55:22 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
> I boken "Människans ofrånkommliga livsfrågor" av Bruno Mårtensson,
> Prisma Förlag år 2000 skriver BM angående kärlek.
>
> "Kärlek anses tveklöst vara människolivets viktigaste angelägenhet,
> trots att det råder en närmast total splittring ifråga om vad kärlek
> är."
>
> "Helt allmänt är kärlek "känslan av det goda" vilket förutsätter
> upplevelse av relation, eftersom vi varken är av oss själva eller för
> oss själva - vi varken råder över eller äger vår tillvaro, utan vår
> tillvaro förutsätter relation till det som vi inte är: medvetandets
> relationsupplevelse."
Jag tror inte längre på det. Varför?
Jo, det visar sig ju att kärlek finns i så helt olika former. Vissa söker
vårda varandra i kärleken. En sorts konvergens.
Andra söker utmaning, någon att tävla med. Divergens. Man strävar utåt...
Det enda gemensamma tycks vara, vad jag uppfattat att de allra flesta
kärleksrelationer inte tål radikal förändring.
Båda jobbar - Relationen hotas allvarligt när den ena blir arbetslös.
Statistik visar att arbetslöshet ökar skillsmässofrekvensen påtagligt.
Man vet varandras värderingar - Så befordras den ena till chef på
arbetsplatsen. Den som blivit befordrad byter värderingar till ledarens och
plötsligt hotas kärleken.
Sammantaget kan jag uppfatta kärleken som kärleken till en fast -relativ
punkt (viss motsägelse) att kalibrera sig till.
Kärleken innehåller också en bekräftelse till det egna jaget. "Jag har valts
av någon", jag är okej, vilket stärker självkänslan. Kärlek har alltså,
liksom allting en tydlig egoistisk dimension.
Jämför t.ex. med hur ena parten är otrogen, men vill behålla sin partner
efter. Partnern reagerar dock ofta med reaktioner typ:
"Nu är magin förstörd"
Ex. Du visade mig att jag var värdefull, genom din otrohet tog du bort denna
illusion. Det förlåter jag aldrig.
Kärleken tycks således ganska sällan vara så ädel som man helst vill tro.
Morgan O.
|
|
| | From: | Nils-Erik Forsberg | | Subject: | Re: Livsfråga. Vad är kärlek? | | Date: | Thu, 23 Dec 2004 20:10:44 GMT |
|
|
| On Wed, 22 Dec 2004 18:58:53 GMT, Morgan Ohlson
wrote:
>Kärleken tycks således ganska sällan vara så ädel som man helst vill tro.
>
>
>Morgan O.
Se vidare "Älska Gud och din nästa som dig själv"
Nils F
|
|
| | From: | Morgan Ohlson | | Subject: | Re: Livsfråga. Vad är kärlek? | | Date: | Sat, 25 Dec 2004 10:35:18 GMT |
|
|
| On Thu, 23 Dec 2004 20:10:44 GMT, Nils-Erik Forsberg wrote:
> On Wed, 22 Dec 2004 18:58:53 GMT, Morgan Ohlson
> wrote:
>
>>Kärleken tycks således ganska sällan vara så ädel som man helst vill tro.
>>
>>
>>Morgan O.
>
> Se vidare "Älska Gud och din nästa som dig själv"
Inom filosofin finns logiken. Flera olika logiska dilemman är utformade för
att studera individers kortsiktiga mål (egoism) jämfört med mer långsiktig
solidaritet.
T.ex. logiska exemplen om en gripen ska tiga eller erkänna
Innom psykologi - ekonomi finns den så kallade spelteorin som behandlar hur
människor tänker när det gäller spel-liknande valsituationer. Ska man satsa
hårt eller försiktigt, kortsiktigt eller långsiktigt...etc.
Men, just i de svåra valsituationerna kan nog en klok moralfilosofi väga
ganska tungt för besluten.
Morgan O.
|
|
|
